Shalom.
Ni har säkert hört om den svensk-israeliska konflikten som började med en artikel i Aftonbladet skriven av frilansjournalisten Donald Boström. Artikel ställde frågan om det är så att staten Israel stjäl organ av dödade palestinier. Artikeln lyfte fram ett flertal graverande fakta i ämnet, som till exempel att många dödade palestinier obduceras trots att dödsorsaken knappast är att kategorisera som oklar. Hursomhelst har detta gjort att Israels regering har satt kosherkorven i halsen. De har protesterat högt om att Sveriges regering med Don Fredrik i spetsen ska be om ursäkt för Aftonbladets tilltag och tillrättavisa tidningen. Vi som nation har då försökt att förklara att vi har yttrandefrihet i det här landet. Jag tror jag har svaret på varför de attackerar vårt fria ord. De lider helt enkelt av Stockholmsyndromet. De har delvis blivit som sina tidigare fångvaktare. Vi svenskar vill inte bråka med er, vi lovar, utan vi gör som vi gjorde på 40-talet, vi viker ner blicken och ropar - Shalom Führer Netanyahu.
Jo, man kan säga att diskussionen urartat, det tycker även israelisk media.
http://haaretz.com/hasen/spages/1110142.html
Men efter förintelsen kan man väl inte påstå att dom viker ner sig. Dom kämpar för att ha en plats i världen där dom kan få vara ifred efter tusentals år av förföljelse.
http://israelyes.blogspot.com/2009/05/end-unjust-jewish-occupation-of-arab.html
Påstår inte att de viker ner sig - säger att VI gör samma sak som VI gjorde på 40-talet. Kämpar de för en plats i världen? Trodde de hade en som de kallar Israel. Ett land som har helt rent mjöl i påsen, eller? En fråga, om jag varit mobbad i skolan - är det då okej att jag mobbar andra på min arbetsplats när jag blivit vuxen? Hursomhelst har du missat hela min poäng om yttrandefriheten.
Sorry, jag misstolkade din sista mening.
